Sign up to see more
SignupAlready a member?
LoginBy continuing, you agree to Sociomix's Terms of Service, Privacy Policy
Vi har alla varit där förut. Jobbar till sent på kvällen på jobbet och kommer in tidigt nästa dag. Jag hatar dessa dagar. Väl, åtminstone den sena delen. Den här kvällen var inte annorlunda; åtminstone i början.
Du förstår, jag är en försäkringsagent. Det mest härliga jobbet i världen sa ingen någonsin. Kontoret stänger klockan 22 och eftersom mitt liv suger totalt; jag får ett telefonsamtal precis klockan 21:58. Jag ber att det här telefonsamtalet är snabbt. Du vet den typen, svara på frågorna, ge en fin ton, och utanför linjen går de; ingen desto klokare att de bara rusades iväg. Jag hoppades att det skulle vara den typen av citat där jag bara kunde ange standardinformation och spotta ut något riktigt snabbt och vara på väg hem.
Inte min tur dock. När jag svarar med företagshälsningen ser jag med sorgliga ögon att alla omkring mig stänger av sina datorer och går mot frihet. Det är bara jag här snart om jag inte skyndar på det här samtalet. Jag frågar kunden på linjen vilken typ av Auto-täckning de vill ha, rösten på linjen gick lågt.
”Statliga minimibelopp är bra.”
Jag argumenterade inte, jag ville bara ha det här över så fort som möjligt. Då frågade han mig: ”Är du ensam på kontoret?” Förskräckt sa jag, ”Uh nej. Det är en trevlig kväll i kväll.”
Han skrattade och sa, ”Verkar konstigt att de skulle få dig att stanna ikväll efter tio.”
När jag blev lite skrämd gick jag vidare och ändrade ämnet tillbaka till citatet. ”Och vilket land sa du att du var i?”
”Varför samma som du.”
Um, vad? Jag tänkte. Leker den här killen med mig? Något skämt? Vem gör skit sånt? ”Okej...” sa jag och försökte inte låta rädd. ”Och vad är din nuvarande stad och adress?” När jag hörde honom säga adressen rann mitt blod kallt. Han. Sade. Min. Exakt. Adress. Som, min egen lägenhetsadress där jag bor med min pojkvän.
Han andades djupt ut. ”Du har aldrig lagt märke till mig förut. Jag har väntat på att du ska lägga märke till mig.”
Mitt sinne börjar springa. Vem är den här sjuka a**h***? ”Vem är du?” Jag frågade bestämt, bara för att det skulle komma ut som ett gnissel av en röst.
Han sa: ”Du borde komma hem och se.”
Nu flirar jag ut. Jag tog ut min telefon och smsade min pojkvän. Jag sa snabbt till honom att jag trodde att någon var i min lägenhet. Han smsade tillbaka ”gå av telefonen; kom hem så träffar jag dig där. Ring polisen.”
Vid det här laget andades den läskiga rösten extremt högt. Jag hörde mig själv säga, ”Se, Jag ber om ursäkt men jag kan inte fortsätta med detta citat eller ringa längre. Ha en bra kväll.”
Den tunga andningen stannade. Och jag hörde hans blomstrande röst säga, ”Det kommer att bli bra när du kommer hem. Tills du kommer hit ska jag hålla din pojkvän sysselsatt.
Mitt andetag fångades. Känner han min pojkvän? Vet att han är där? Eller kommer du? Herregud, jag måste ut härifrån nu! Jag lade på samtalet, loggade ut, och sprang efter min bil. Jag låste upp dörren och när jag klättrade in tittade jag runt och såg till att jag var ensam. Jag tog min telefon och ringde min pojkvän.
”Kom igen, plocka upp,” skrek jag ut från parkeringsplatsen. Hans röstbrevlåda plockade upp, och jag skrek i telefonen ”Derrick! Gå inte in! Vänta på mig, vänta på polisen först! Jag ringde 911 nästa gång. Operatören måste ha trott att jag var galen. Jag brydde mig inte, jag visste bara att jag inte gick ensam i den lägenheten, och inte heller Derrick.
Jag kom hem precis när en patrullbil drog in bredvid mig. Jag hoppade ut och skrek efter Derrick, tittade runt efter honom nära hans bil. Jag kunde se att han inte var där och jag började få ännu mer panik. Jag insåg att han var tvungen att ha gått in i lägenheten. Officeren bad mig stanna kvar, men vid den tiden var jag tvungen att se själv att Derrick var säker.
Jag följde polismannen till dörren. Det var på glänt. Han sträckte sig efter ljusströmbrytaren; ingenting. Officeren tog fram sin ficklampa och skannade rummet när han stannade i matsalen. På bordet som stirrade obeblinkande i taket stod Derrick. Han blinkar inte för att han var död. Jag minns inte mycket efter det. Polisen sa att jag skrek och sprang till Derrick.
Senare fick jag reda på att de lugnade mig och vaknade på sjukhuset. Min familj bad utredarna berätta för mig hur Derrick dog. Jag vädjade till dem att berätta för mig. Jag var tvungen att veta. Jag behövde veta. Det var trots allt min text som skickade honom dit den kvällen. Jag visste att det skulle vara jag som låg där, inte han. Så småningom, de berättade för mig.
Derrick hade hittats på ett bord i matsalen, med bordet täckt av blod. Blodet rinner ut i hinkar på golvet. Men det var det som stod på väggen som de inte ville att jag skulle veta mest om. Skrivet i svart färg ovanför Derricks kropp var ”VARFÖR HAR DU INTE MÄRKT MIG, COLLEEN?”
Better-Together_444
3y ago
Det är läskigt att tänka på hur sårbara vi är när vi följer våra dagliga rutiner.
William-Joseph
4y ago
Sättet allt eskalerade så snabbt är det som gör det här verkligt skrämmande.
Demi_Hope
4y ago
Jag uppskattar hur den här berättelsen visar vikten av att inte avfärda obehagligt beteende som bara paranoia.
Sienna_Rose
4y ago
Detaljen om meddelandet med svart färg är det som kommer att hemsöka mina drömmar i natt.
Littleton_Lines
4y ago
Det är precis därför företag behöver bättre säkerhetsprotokoll för nattarbetare.
MusicalNumbersGuru_55
4y ago
Historier som den här är varför jag alltid litar på min magkänsla när något känns fel.
DigitalMonk
4y ago
Pojkvännens sista sms visar att han verkligen brydde sig om hennes säkerhet. Ett så tragiskt slut.
DisneyChannelNostalgia
4y ago
Jag jobbar också med försäkringar och det här träffar alldeles för nära hem.
GoldenEraCinemaBuff
4y ago
Det som är verkligt skrämmande är hur vanligt allt verkade tills det inte var det längre.
HorrorIconFanatic
4y ago
Den här historien fångar perfekt varför kvinnor alltid är så medvetna om sin omgivning.
Cinematic_Universe_Geek
4y ago
Den psykologiska påverkan av en sådan händelse skulle vara förödande.
DisneyDreamerX
4y ago
Något liknande hände på vårt lokala callcenter. Nu har de strikta säkerhetsåtgärder.
Emma-Grace
4y ago
Skrivandet får verkligen en att sätta sig in i hennes situation. Jag kände hur mitt eget hjärta rusade när jag läste det.
LateNightComedyShowFan
4y ago
Jag kan inte sluta tänka på hur många gånger stalkern måste ha iakttagit henne innan han agerade.
SyntheticExplorer
4y ago
Den här historien borde vara obligatorisk läsning för alla som jobbar sena skift.
Toobin_Talk
4y ago
Är det någon annan som tror att pojkvännen kan ha känt igen mördaren när han kom in?
PixelKnight
4y ago
Jag är förvånad över att callcentret inte hade ett buddy-system för sena nattskift.
MinimalistHappiness
4y ago
Att läsa detta fick mig att inse hur sårbara vi alla är när vi jobbar sent.
ShadowByte
4y ago
Jag undrar om det fanns några tidigare incidenter som hon missade? Som konstiga händelser som inte verkade viktiga just då?
OOTD_Elevated
4y ago
De läskigaste historierna är alltid de som faktiskt skulle kunna hända i verkligheten.
NoraX
4y ago
Det faktum att han visste hennes namn i slutet när hon aldrig gav det är det som verkligen tog mig.
SuperheroObsessed
4y ago
Jag har haft liknande sena kvällssamtal på jobbet men inget så här olycksbådande. Vanligtvis bara practical jokes.
RomanceInTheAir
4y ago
Sättet som historien bygger upp spänningen är mästerligt. Från läskigt till skrämmande på bara några minuter.
Effortlessly_Chic_33
4y ago
Detta påminner mig om de där vandringssägnerna om samtal som kommer inifrån huset, förutom att detta är mycket mer skrämmande.
Marvel_Vs_DC_101
4y ago
Jag tror faktiskt att den här historien belyser vikten av att ha ordentliga säkerhetsprotokoll på arbetsplatser.
ParkerJ
4y ago
Mitt hjärta brister för Colleen. Skulden hon måste känna över det där textmeddelandet skulle vara outhärdlig.
LunarEclipseX
4y ago
Pojkvännen borde ha väntat på henne eller polisen istället för att gå in ensam.
Anime_Movie_Collector_999
4y ago
Detaljen om blodet som rinner ner i hinkar är särskilt störande. Verkar som att detta var noggrant planerat.
Fern_Spring
4y ago
Jag håller inte med tidigare kommentarer om varningssignaler. Ibland kan dessa situationer bara inte förhindras.
Josephine-Kelly
4y ago
Polisens svarstid verkar ovanligt snabb i den här historien. Enligt min erfarenhet tar det mycket längre tid för dem att komma fram.
EricS
4y ago
Hela tiden jag läste detta tänkte jag på alla sena kvällar jag har tillbringat på kontoret ensam.
Unstoppable_You_101
4y ago
Som någon som bor ensam, träffade den här historien verkligen rätt. Jag installerar extra lås imorgon.
Peaceful_Vibes_100
4y ago
Jag känner att det fanns så många varningssignaler tidigare som kunde ha förhindrat den här tragedin.
Designer-Chic
4y ago
Det som slår mig är hur mördaren måste ha iakttagit henne så länge utan att bli upptäckt. Får en verkligen att tänka på sina dagliga rutiner.
WholeHealthJourney
4y ago
Att jobba sena skift kan vara riktigt farligt. Jag ser alltid till att någon följer mig till min bil nu.
Survivor_Fan_Contestant
4y ago
Slutet med meddelandet på väggen var absolut iskallt. Jag var tvungen att sova med lamporna tända efter att ha läst detta.
FilmTheoryMaster_77
4y ago
Är inte säker på att jag tror på den här historien. Hur skulle mördaren veta exakt när hon skulle få det där sista-minuten-samtalet?
Katie_Love
4y ago
Jag har läst hundratals skräckhistorier men den här tog verkligen på mig. Kanske för att den känns så verklig och möjlig.
HologramWave
4y ago
Det läskigaste för mig var när uppringaren nämnde att hen höll hennes pojkvän sysselsatt. Det ögonblicket gav mig gåshud.
Liana-Wright
4y ago
Är jag den enda som undrar varför det inte fanns några övervakningskameror i callcentret? Det verkar vara en stor brist.
StreamingSeriesAddict
4y ago
Stackars Derrick. Han försökte bara skydda henne och betalade det yttersta priset.
Thrive-With-Joy
4y ago
Jag jobbade faktiskt i ett callcenter och vi hade strikta protokoll om att inte vara ensam efter arbetstid just på grund av sådana här säkerhetsproblem.
SilentVoyager
4y ago
Sättet som uppringaren kände till hennes adress är absolut hemskt. Får mig att undra om någon hade stalkat henne länge.
HolisticHealthPath
4y ago
Den här berättelsen gav mig rysningar. Jag kan inte föreställa mig hur skrämmande det måste ha varit att få det samtalet på jobbet.
April är det militära barnets månad, och även om inte många är medvetna om detta, är det en speciell tid för barnen i våra trupper. Vi kanske inte är de i uniform, men vi får aldrig glömmas för de kamper vi går igenom.
Att upptäcka sanningen kan vara ett svårt piller att svälja men kan vara bittert sött på vägen till lycka.
